Vi som alltid sa hora

I en lång bilkaravan har de tagit sig ner till Båstad.
Stockholmarna.
Jag tog tåget.
Jag sade till mina vänner att det var av miljöskäl. Fast det var det inte.
Min plånbok tillåter inte någon bil. Och så ville jag vara lite speciell. Sticka ut.
Vara en av huvudstadens få ädla riddare, en rebell i en konventionell värld.
En glänsande stjärna i konformitetens mörker.
Tajta vita shorts spänner över svullna skinkor vars veck blottas vid varje steg. Över axlarna är eleganta tröjor draperade. Genomtänkta utstyrslar där ingenting lämnas åt fantasin.
Och tjejernas kläder är ännu mer utmanande.
Jag sticker ut från mängden med mina ljusblå shorts, ett resultat av en kvarglömd strumpa i tvättrummans rivjärnsliknande tak.
Uteserveringarna är fulla av bekanta ansikten. Jag nickar här, vinkar där och klämmer fram ett "Tjenare, gubben!" så fort jag kommer åt.
Vi äger staden. Och Båstadborna gömmer sig i sina hålor.
Kokainsvettiga nattklubbschefer, tonåriga Mischa Bartonkopior, ett killgäng från Säffle. Den här veckan är alla mina vänner och jag är deras favorit.
Det klingar i champagneglasen.
På bardisken ligger Af Janzon och blir duschad i champagne. Det rinner längs lockarna, så väl impregnerade av hårvax, mjäll och kroppsutsöndringar att inte ens vätan fäster i det blanka håret.
Runt omkring honom står Von Hamilton, Zackariazzon och P:son-O:son. De skrattar högljutt, hetsar varandra att ha så roligt som bara vi rika kan ha.
Af Janzons vita skjorta blir genomskinlig och blottar de begynnande valkarna runt buken, något han brukar dölja med tjocka, stickade märkeströjor. Men inte i Båstad. 
Inte nu.
I natt är Af Janzon kung.
Åt helvete med morgondagen
Några sjuttonåringar från Trelleborg tittar på varandra med tindrande ögon. De ler lyckligt. Är det så här Carolina Gynning lever?
Att grabbarna är lite för på, råkar kasta ur sig kommentarer som sticker en liten aning i flickornas själ, det kan de ta. Gänget har faktiskt stil, pengar, en lysande framtid. Bättre än fattiglapparna hemma.
Och en avsugning på parkeringen är faktiskt inte så farligt. Det är ju inte som att ha sex.
"Nej, vi är inga horor heller. Inte blir vi utnyttjade, vi vet precis vad vi gör."
Natten är ljus och verkar aldrig sluta.
Överallt dansar, hånglar och dricker människor berusade på mer än bara alkoholen i deras glas och drogerna i förgyllda askar.
Till slut kommer det där ögonblicket då allt kulminerar i en gigantisk puls av sex, sprit och skratt.
Människorna börjar gå hemåt. Hotellrummen fylls av tillfälliga besökare.
Jag passerar sjuttonåringarna som sitter på en parkbänk. Sminket har runnit och kläderna är skrynkliga och fläckiga.
- Öh, har du sett några grabbar gå förbi?
En av dem springer fram till mig. Det sitter fortfarande små bruna bitar av söndertrampade löv i håret.
Jag skakar på huvudet.
- Fan, vi skulle ju efterfesta.
Hennes röst vibrerar av besvikelse. Underläppen darrar. De blå ögonen glänser som två stilla vattenspeglar på ett fält. Vad säger man till en människa full av sargade drömmar och krossade illusioner?
- Gå och lägg dig, din hora. Det är bäst så, säger jag milt.
Sakta lägger sig tystnaden över Båstad.
Om tre timmar börjar allting om.