Soundtrack of my life

Det blir allt svårare att ta sig upp på morgnarna. Mina otäta fönster släpper in kylan, medan den feldesignade ventilationen suger ut den lilla värme min egen kropp genererar.
Mina tår vitnar i samma ögonblick de nuddar det iskalla golvet.
Min sönderstressade mage börjar krångla så fort jag öppnar kylskåpet för att trycka i mig Kellogg's Special K, minimjölk och skivad banan, samma frukost jag ätit de senaste sju åren.
Den lilla rännil varmt vatten som strilar ur duschen räcker bara till för att värma ett par kvadratcentimeter hud i taget.
Byter kalsonger, men tar på mig gårdagens strumpor eftersom den sura kärringen två våningar över mig bokat upp de enda tre kvällarna i månaden jag kan tvätta.
Den bitande morgonvinden som drar genom hålet i högerdojan får foten att kännas som om den precis placerats i ett fotbad med Vicks Blå.
Andedräkten blir till vit rök när jag går till tunnelbanan.
Jag andas stötvis som ett skäggigt litet lok.
Omkring mig ser jag andra lok.
Ett tjockt litet lok har hängt en stor rock kring sin kostym.
En kurvigt lok drar till sig blickarna när jag passerar Västermalmsgallerian.
Ett tjockt loks breda röv spärrar trottoaren så att jag två minuter senare missar tåget med minsta möjliga marginal.
Killen som stänger in mig i ett hörn längst in mot de tågdörrar som inte kommer att öppnas vid min hållplats luktar så starkt av svett och parfym att till och med mina atrofierade luktceller vrider sig i plågor.
Men så kommer jag till Rådmansgatan.
Och där står han.
Trubaduren.
En äldre man.
Skäggig och sjaskigt klädd.
Gitarren i ett hårt grepp.
Fodralet uppvikt och blottande några glänsande mynt och tummade sedlar vars position mot det mockaliknande innerfodret avslöjar att de inte är ditslängda av stressade stockholmare.
Hans mörka stämma, len som sammet och fylld av känslor ner till minsta vibrato, studsar mellan de gula väggarna.
Och ögonen glittrar som på en nybetald hora.
Jag gräver i fickorna.
Hittar en knölig tjugolapp. Håller den hårt i näven när jag närmar mig.
Han tittar mot mig och ler, avbryter sin sång och tackar när jag skyndar mig fram och kastar den i hans bruna lönekuvert.
Jag ler och tackar tillbaka.
Han sätter soundtracket till mitt liv.
Hans röst mattas av, försvinner ut i intet när jag rundar hörnet och går upp för trapporna. Stegen känns tyngre och tyngre, som om benen var av bly, blodet av kvicksilver och huden av valsad plåt.
Det är sextio meter kvar.
Ett skolmästerskap i löpning.
En sprintdistans för handikappade.
Ett revir för en gatuhora.
En evighet för en dömd man.


Kommentarer
Postat av: Gordon

Ja, ingen vill väl egentligen gå upp när klockan ringer och det är smällkallt i lägenheten, men likt förbannat måste man. Mitt råd är att skaffa ett par varma tofflor, det är de första stegen som räknas.

2007-10-14 @ 01:38:17
URL: http://thegordonfiles.blogspot.com
Postat av: Marcus

Finns ingen som skänker en hel tjuga i verkligheten!

2007-10-14 @ 12:45:51
Postat av: Nattfjäril

Hellre än att gå förbi den mannen utan att skänka en slant så tar jag av mina sedlar, även om det innebär att jag blir utan eftermiddagsrisifrutti.

2007-10-14 @ 13:18:39
URL: http://www.visomalltidsahora.blogg.se
Postat av: Bert

Risifrutti äts mestadels av horor

2007-10-15 @ 12:51:25
Postat av: zelda

Det här är ett galet underbart inlägg.
Hela bloggen är förövrigt helt grym!

2007-10-23 @ 04:03:22
URL: http://lilladeppbloggen.blogspot.com
Postat av: Reinfeldt

Samma frukost i sju år vittnar om en hjärntvättad tragisk individ.

2007-10-25 @ 13:01:19
Postat av: K.

Jag funderar över vad det är med de fyra sista (otroligt vackra) raderna som får mig att bli tårögd. Jag menar - herre gud - min mormor dog för ett par dagar sedan och det berörde mig inte nämnvärt jämfört med detta.

Det kan vara bero på den melankoliska och (för mig) smått sentimentala musiken tillsammans med den roliga roll-up'en som en svart man försedde mig med nere på stranden... Det gör egentligen ingen skillnad - jag ville mest skriva här för att tacka dig. De fyra raderna gjorde min dag.

2008-04-01 @ 19:58:06
URL: http://kitto.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0