Horornas krig
"Om det inte fanns män skulle det inte finnas några krig."
Den rakade flatan bredvid mig på tunnelbanan blänger åt mitt håll. Hon håller sin kuvade, svartsminkade lilla emo-flickvän hårt i handen. Men blicken är riktad åt mitt håll. Spänt kollar hon om jag tänker kommentera det hela.
Men varför ska jag?
Jag vet redan att jag är starkare, smartare och bättre. Tack vare mina gener. Inget att göra åt.
Sorry, ditt skabbiga luder.
Jag har hört det förut. "Svarta änkor är större än de små svarta änklingarna och äter upp dem när de haft sex. Det är sann feminism." Så skrattar de.
Jag ska berätta en sak för er.
Svarta änkan är en kladdig sörja under min sandal. Framför allt hon-spindlarna.
Där sitter hon, blänger på mig, tror att hon är tuffare än vad jag är.
Jag skrattar inombords. Sänker ödmjukt blicken medan jag kollar om hon har stålhättekängor för i så fall måste jag sparka sönder knät på henne innan hon hinner använda dem.
Krig beror på inte på män. Krig beror på att kvinnor intrigerar.
Ta tjejtidningarna till exempel. Outbildade flickstackare hyllas av inkompetenta mentorer som legat sig till sina positioner. De skriker om girl power, om hur viktigt det är att hålla ihop. Helst i felstavade ledare.
På nästa sida visar de upp en osminkad och sjuk Mary-Kate-Ashley-Lindsay i pixlig förstoring med inringad blemma och texten "Bad skin-day, lilla gumman?".
De modiga, vackra kvinnor som vågat ta steget att förbättra sina utseenden på kirurgisk väg råkar mest illa ut.
Det klagas på att de är för smala, har för stora bröst och för rak näsa.
På nästa uppslag får en knubbig, glåmig reporter en gratis ansiktsbehandling, hårförlängning och en pakistansk örtkur som "garanterat förstorar brösten minst en kupstorlek på NATURLIG väg".
Feminismen har nått sitt utvecklingstak.
Vi killar är smartare.
Vi hyllar våra stora profiler. Långa djuplodande intervjuer varvas med tuffa bilder på männen i sitt rätta element. Vi sågar ingen.
Då och då slänger vi in en bild på en vacker kvinna.
En fröjd för ögat.
Och stor konst.
Nej du, din rakade subba. Sitt där och häv ur dig dina provokationer.
Jag vinner vad du än gör.
luder? subba? ibland är utveckling vackert.
Haha! Jävlar vad jag skrattade. Dels åt den träffsäkra beskrivningen av dubbelmoralen i tjejtidningar, dels åt at du inte skräder orden och kör över anarkafeministerna. Keep up the good work.
Alltid kul med provokationer, speciellt de icke-politiskt korrekta. Känns ju lite mer vågat än Nima Daryamadjs senaste, om tjejer han snuskat med ute i vida världen, i Aftonhoran tex. www.aftonhoran.com (Aftonbladet)
Haha så klockrent.
ibland blir jag undermedvetet kär i dig, och det är ur mina händer att jag stalkar din blogg.jää.
