Den flygande svensken och andra epistlar...

Att vara svensk är att leva enligt vissa regler. Man ska till exempel traggla sig igenom pinsamma sånghäften på midsommar. Man ska anamma vad omgivningen inte gillar och kollektivt döma ut det. Man ska sticka ut, men inte för mycket.
Men framför allt ska man springa och ställa sig i boardingkön så fort man kan.
Vid gaten sitter redan ett tjugotal barnfamiljer och ett större pensionärsgäng. Det är drygt två timmar kvar till avgång. Gott om tid att växla pengar, köpa pocketböcker och trycka i sig en iskall sandwich för 63 spänn. Och ändå ha god marginal till flyget.
Det skiter de i.
Som hökar bevakar de noggrant alla rörelser vid gaten.
Kommer det en uniformsbeklädd kvinna eller man i närheten av terminaldatorn rycker det i benen på höftledsopererade gamlingar. Och nåde den stackars sate som råkar hålla i mikrofonen. Han eller hon hinner inte ens blinka förrän två trötta, svettiga småbarnsföräldrar med tre skrikiga lintottar omkring sig dyker upp och trycker passen i ansiktet samtidigt som det ges information om barnens allergier, önskemål om att åka rutten över Schweiz så att ungjävlarna kan få se alperna och moderns menstruationsperioder.
SITT NER FÖR I HELVETE!
Jag skriker så högt jag kan, men inte ett ljud hörs. För jag är svensk. Och då håller man käften.
I samma stund som den röda skylten "Go to gate" ändras till den gröna "Boarding" ställer sig alla upp. Ljudet av hundratals klackar låter som en enda. Det påminner mig om tyska journalfilmer från 1938. Hitler hade varit stolt.
Boardingkortavriverskans leende stelnar och hon kämpar för att hålla rösten under kontroll när hon greppar mikrofonen och utbrister:
- Då hälsar vi alla mellan rad tjugo och rad trettio välkomna ombord.
Sextiosex platser. Tvåhundra personer som köar. Jag försöker minnas algebran från gymnasiet, men den är som bortblåst. Trots det misstänker jag att ekvationen inte stämmer.
I gaten mittemot sitter ett gäng västafrikaner. De skrattar, bläddrar i någon National Geographic om just deras familj och dricker kokosmjölk direkt ur nöten. Och de skyndar sig inte. De har förstått poängen. Så länge det står någon i kön sitter de ner och tar det lugnt, trots att monitorn blinkar "Last call".
På vår sida har kriget just börjat.
Biljettavriverskorna skär sina händer blodiga för att hinna med alla boardingkort som sträcks fram.
Jag sitter ner. Funderar på om Liberia är ett lugnare val än charterorten jag är på väg till.
Tar ett djupt andetag.
Och går ombord.
I gången mellan rad elva och tolv har en trebarnsfamilj barrikaderat sig. Pappan försöker styra upp bagageutrymmet åt sin familj genom att slänga ut alla andras bagage. Under tiden har mamman satt sig ner och tagit fram sin Amelia medan bortbytingarna klättrar på stolarna och kastar snor på varandra ackompanjerat av höga skrik.
Till slut lyckas kabinpersonalen skyffla dem åt sidan. Jag går vidare. Långt bak ser jag två enormt feta människor, en man och en kvinna som sitter vid gången respektive i mitten.
Jag sneglar nervöst på mitt boardingkort.
Håller tummarna för att det inte ska vara min plats.
Naturligtvis är det där jag ska sitta. Hela flighten.
De ser sura ut när jag upplyser dem om att jag ska sitta vid fönstret. Letar bland valkarna efter bältet som de med stor möda redan spänt fast.
Väsande och flåsande tar de tag i stolarna framför sig när de ska resa sig upp. Det knakar och jag är säker på att ryggarna snart ska knäckas. Stolsryggarna.
Till slut kommer jag in. Fläskhässjorna försöker manövrera sina gigantiska kroppar på plats. Kvinnan bredvid mig jäser över på min plats.
Det tränger in över armstödet, under armstödet. Jag kan inte komma undan. Mitt ena lår trycks emot det andra så att jag klämmer pungen.
- Aj fan, din feta hora, säger jag inte. Men jag tänker det.
Trycker mig mot väggen. Slår på Ipoden. Och längtar efter de tre plastflaskor med whisky jag ska beställa så fort jag får en chans.


Kommentarer
Postat av: Beta

Jävligt bra, helt klart.

2007-07-06 @ 02:04:54
URL: http://imuglybutivegotablog.blogspot.com
Postat av: Dandyandy

Ryser. Du späder på mitt människohat på ett trevligt sätt.

2007-07-06 @ 07:22:47
Postat av: eva dahlgnr

10/10

2007-07-06 @ 20:26:58
Postat av: Charley

Underbart vackert! Denna går rakt in i min manual "problematik med humanismen"

2007-07-07 @ 12:58:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0