Näthoror

"Hejsan!
Kikade in på din profil å ville bara säga att jag tycker du e såååå söt *blinkar* :-)) fattar inte varför du e singel du e ju hel go. om jag träffade en kille som du skulle jag bli skiiiitglad. du kan väl skriva om du vill ta en fika. jag kanske e din prinsessa. *kramar*"
Jag tittar på meddelandet som landat i min polares inbox. Förväntansfullt klickar vi på avsändarens namn för att se vilken av Satans bortglömda barn som hört av sig den här gången.
Hennes blonda, stripiga hår skymmer hälften av det feta ansiktet, men det är en välsignelse. Ett godmodigt leende blottar ett par skeva tänder som aldrig fått smaka på tandställningens plåga. De små ögonen blir ännu mindre bakom de konkava glasen, tjocka som bottnarna på mina nyinköpta tunisiska vattenpipor.
Bilden är tagit på sant Spray Date-manér.
Snett uppifrån och hårt beskuren.
En "jag är så liten och gullig"-bild.
Men det är en lögn. Dubbelhakan, huggtänderna och den ondsint stirrande blicken avslöjar henne. Det här är ingen gullig tjej du sätter i knät och lägger dina starka armar om i skenet från den falnande elden på klippan vid havet. Det här är den typen av tjej du hämtar med gaffeltruck, placerar på en godsvagn och skickar tillbaka till gruvorna i Kiruna poststämplad "Return to sender".
På "Tycker om"-listan har hon skrivit:
Katter.
Och line dance.
Vi skrattar framför datorn. Öppnar varsin starköl och försöker komma på hur vi bäst ska bemöta det hela. Men ingenting vi kan komma, hur galet det än må vara, kan slå verkligheten på fingrarna när det gäller ödets ironi.
Jag googlar på hennes namn.
Hon bor i ett studentghetto i Uppsala.
Jag ser framför mig hur hennes etta är omsorgsfullt dekorerad med porslinskatter hennes mamma köpt åt henne till födelsedagspresent ända sedan hon var liten. I den prydligt bäddade sängen ligger en tygkatt på sängen. På väggen hänger en litografi av Lasse Åberg, köpt på Gallerix. Alla trehundrafyrtiotvå delar av Margit Sandemos böcker om Isfolket. Det stinker av kattpiss i hela lägenheten.
På dagarna läser hon litteraturvetenskap. Hon sitter alltid på fjärde raden i föreläsningssalen, tillräckligt långt fram för att inte missa vad läraren säger, men så pass långt bak att hon försvinner i massan. Två gånger i veckan går hon och dansar line dance tillsammans med andra utstötta tjejer och någon enstaka förståndshandikappad kille som behöver motionera. När passet är slut går hon hem, tänder läslampan och löser Sudoku.
Sedan loggar hon in på Spray Date.
Kollar ivrigt inboxen för att se om någon har svarat.
Det är tomt idag. Precis som igår.
Och dagen innan det.
Hon klickar i sina kriterier och sedan får datorn leta efter riddaren på den vita springaren. Och han måste vara online just nu.
Hon använder inte bildsök, nej, det är så banalt att gå på utseendet.  Och är inte fördelen med nätet att man lär känna varandra som personer och faktiskt inte bara blir kär i ett utseende?
Drömprinsen finns i Motala, Stockholm och Ängelholm idag.
Efter att ha läst den kortfattade beskrivningen av skåningen klickar hon in sig på galleriet, "bara en liten titt ifall han har någon rolig hobby", tänker hon för sig själv.
Tvättbrädemagen sätter blodet i svallning, det kittlar i det ännu orörda skötet.
Äh, det är ju värt ett försök.
Det tar drygt en timme att skriva det fyra rader långa meddelandet. Hon vill ju inte verka desperat, men det måste gå fram att hon är tillgänglig, bra flickvänsmaterial och faktiskt rolig att umgås med.
Sedan väntar hon.
Väntar.
Var tredje minut klickar hon på "Uppdatera" för att se om han har svarat.
Nej.
Men han är fortfarande online så chansen finns.
På tv är det Grey's Anatomy. "Åh, han är så läcker, den där McDreamy."
Tiden går.
Hon lägger sig. Katten jamar. Det luktar piss.
Kanske svarar han imorgon. Han kanske är upptagen med annat och har glömt logga ut. Ja, så måste det vara.
Imorgon.
Vi skriver ett uppmuntrande svarsmejl till henne. Några goda råd och tips om personlig hygien och vikten av en utbildning.
Sedan gör vi ett bildsök för att skaka fram de få fräscha horor som döljer sig bland alla svin.
Att de förmodligen är drogmissbrukare, hetsätare, psykiskt sjuka eller defekta på något annat sätt skiter vi så länge de inte kräver släckt ljus i sovrummet.
Sida efter sida med tjejer. Vi ratar de fula. Och de är många. Till slut hittar vi en fantastiskt vacker kvinna.
Hennes presentationsbild visar en slank blond tjej med smilgropar i kinderna och enorma bröst. Troligtvis är den snodd från någon modellsajt, men min kompis menar att det är värt ett försök.
Hon får ett meddelande.
Inte av min polare.
Han är ordblind och har inte skrivit sedan han lämnade in uppsatsen "Om jag var en bajskorv" i åttonde klass, något som resulterade i ett besök hos skolkuratorn och en bokstavsdiagnos.
Jag får ta över tangentbordet, mina vana skrivarfingrar rider det som en stäppindian på en väldresserad mustang.
Rad efter rad fyller jag med indirekta komplimanger, retsamt charmiga kommentarer som andas intelligens, klass och utbildning. Jag väver in intrikata frågor, så annorlunda, så tankeväckande att hon inte kan låta bli att svara. Till slut passar jag bollen över till henne, en så välriktad passning att hon inte kan tappa bollen ens om hon försökte.
Jag skickar meddelandet.
Min kompis tittar hoppfullt upp på mig.
- Hoppas jag får knulla henne!

Kommentarer
Postat av: Inte Ronnie.

Tack för en fruktansvärt fantastisk blogg!

2007-07-14 @ 02:10:38
Postat av: Doughpleaser

Nu har jag garvat mig pigg efter årets längsta sovmorgon. Du kan fakturera. Tack.

2007-07-14 @ 11:37:39
URL: http://doughpleaser.blogspot.com
Postat av: Beta

Jag hittar ingen mail här på sidan, så det får bli kommentarsfältet. Jag skulle vara intresserad av en gästblogg från dig, om du kan tänka dig.
Undrar om du har läst "vi som aldrig sa hora" (jag har inte haft chansen) och ifall du i sådana fall skulle vilja recensera den som gästblogg hos mig.
Skicka mail till bloggaren_beta@hotmail.com om det låter kul.
/Beta

2007-07-14 @ 18:56:04
URL: http://imuglybutivegotablog.blogspot.com
Postat av: ullio

Du är kunglig, fortfarande.

2007-07-14 @ 20:05:35
URL: http://blogg.aftonbladet.se/3394

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0