TV6, Hor fan vågar ni?
Tv:n stod på när jag vaknade. Jag minns inte om jag någonsin slog av den igår. Kanske tryckte jag på knappen när sömnen inte ville infinna sig.
FC Z mötte Aftonbladet i en fotbollsmatch. Töntgänget hade svarta tröjor. Mediehororna bar vitt. Yin yang.
Matchen förflöt tämligen odramatiskt. Ändå fanns det något som gjorde att jag inte kunde byta kanal.
Ett kort klipp gav matchen mening. Där var han.
Ronnie.
I vit tröja. Siffran 10 blodröd på ryggen. Var han en ängel? Ett sändebud från himlen?
In på den lysande gröna planen studsade han. Ett zebraföl som för första gången får följa med flocken ut på savannen. De bleka benen skakade av yster energi. En knubbig hand lade de mjuka lockarna på sin plats vid vänster tinning. Fri sikt och ungdom är en farlig kombination på fotbollsplanen.
Jag slängde mig ner i puffkudden framför tv:n.
En match, föga bättre än en damlandslagsmatch, hade i ett trollslag förvandlats till en vm-final. Äntligen skulle jag få se bollkonster i den högre skolan.
Den magiska siffran 10 hade kommit på planen.
Pelé.
Maradona.
Ronnie.
Men så hände något. Sekunder blev till minuter. Minuter blev till fler minuter. Och ingen Ronnie.
Jag skrek ut min ångest mot tv:n. "Varför, din förbannade kameramanshora? Varför filmar du inte Ronnie?"
Mina böner var fruktlösa. Jag minns inte hur matchen slutade. Det spelade ingen roll. Jag visste bara att ett enda klipp på Ronnie var allt jag fått.
Jag svor.
Stängde av tv:n.
Och åt mina Special-K-flingor, med skivad banan och minimjölk.
FC Z mötte Aftonbladet i en fotbollsmatch. Töntgänget hade svarta tröjor. Mediehororna bar vitt. Yin yang.
Matchen förflöt tämligen odramatiskt. Ändå fanns det något som gjorde att jag inte kunde byta kanal.
Ett kort klipp gav matchen mening. Där var han.
Ronnie.
I vit tröja. Siffran 10 blodröd på ryggen. Var han en ängel? Ett sändebud från himlen?
In på den lysande gröna planen studsade han. Ett zebraföl som för första gången får följa med flocken ut på savannen. De bleka benen skakade av yster energi. En knubbig hand lade de mjuka lockarna på sin plats vid vänster tinning. Fri sikt och ungdom är en farlig kombination på fotbollsplanen.
Jag slängde mig ner i puffkudden framför tv:n.
En match, föga bättre än en damlandslagsmatch, hade i ett trollslag förvandlats till en vm-final. Äntligen skulle jag få se bollkonster i den högre skolan.
Den magiska siffran 10 hade kommit på planen.
Pelé.
Maradona.
Ronnie.
Men så hände något. Sekunder blev till minuter. Minuter blev till fler minuter. Och ingen Ronnie.
Jag skrek ut min ångest mot tv:n. "Varför, din förbannade kameramanshora? Varför filmar du inte Ronnie?"
Mina böner var fruktlösa. Jag minns inte hur matchen slutade. Det spelade ingen roll. Jag visste bara att ett enda klipp på Ronnie var allt jag fått.
Jag svor.
Stängde av tv:n.
Och åt mina Special-K-flingor, med skivad banan och minimjölk.
Kommentarer
Postat av: maxim
den här bloggen får tummen upp av mig.
Postat av: Anonym
Du är sjuk, visst ronnie är en vacker man men du är ju tammejtusan besatt. Tycker synd om ronnie som har någon som dig efter sig.
Postat av: P&L
Mycket ska man hora innan öronen faller av!
Trackback
