Teletubbyhora
Jag såg Ronnie idag. Han gick framför mig på den morgonkalla asfalten. Då och då sneglade han ängsligt över axeln. Den vinröda plyschkavajen, eller var det manchester, omfamnade de smala axlarna. De lite bredare höfterna svängde från sida till sida. Det rufsiga håret låg tätt kring huvudet, svetten ett klister som limmade lockarna på plats. Över axeln hängde en tung väska. Kanske låg där en laptop full av dikter, Ronnies innersta tankar och drömmar. Tyngden fick honom att gå en smula snett, som en berusad teddybjörn. Han påminde mig om någon.
Den lila teletubbyhoran.
Fast lite mjukare.
Jag blev glad när jag kom på det. Det är inte alla som får se en livs levande teletubby. Många barn i fattiga länder har inte ens sett en sådan på tv.
Skrattet bubblade upp, smet förbi mina framtänder och lämnade mig i form av en högljudd frustning. Ronnie vände sig om.
- Ingen fara, sade jag och log.
Ingen fara alls, din jävla Tinky Winky, tänkte jag.
Den lila teletubbyhoran.
Fast lite mjukare.
Jag blev glad när jag kom på det. Det är inte alla som får se en livs levande teletubby. Många barn i fattiga länder har inte ens sett en sådan på tv.
Skrattet bubblade upp, smet förbi mina framtänder och lämnade mig i form av en högljudd frustning. Ronnie vände sig om.
- Ingen fara, sade jag och log.
Ingen fara alls, din jävla Tinky Winky, tänkte jag.
Kommentarer
Postat av: Hanna Fridén
Och den gula, den gula, den gula har du sett!
Postat av: Ronnies Groupie
Du är ett geni. Gud Älskar Dig!
Jag älskar Ronnie!
Teletubbiehoran Ronnie!
Trackback
